Välkommen år 2020

Imorse inleddes mitt yrkesår 2020 med ett för mig magiskt möte med en klient. Just det där, att vi har våra svar inom oss, men de kan vara svåra att få syn på. Vi står liksom så nära oss själv, så ibland behöver vi se oss genom och tillsammans med någon annans ögon. ”Vi blir till i relation.” Ibland behöver vi någon, som hör, ser och tar på allvar. Någon som knuffar på, när det behövs. Någon som håller kvar, när det behövs. Någon som håller tillbaka lite, när det behövs.

Morgonens möte visade så tydligt hur klienten har sina svar inom sig. Svaren kommer ut i rummet, till en början otydliga för klienten. Under timmens gång klarnar bilden, som målas upp, i dialog, möte, bekräftelse. Jag är djupt berörd. 

Jag ser fram emot de möten året kommer innebära 🙏🌹Det är en ynnest att ha förmånen att utveckla mina förmågor inom det här yrket. 

I mars, tidigast, finns det utrymme för ytterligare en till två klienter.

Hur kulturen skapar vilsenhet

Inspirerande klipp på fem minuter.

Dr Gabor Maté tala om fyra olika områden vi blivit främmande inför och vad detta gör med oss.

  • Naturen
  • Andra människor
  • Vårt arbete
  • Oss själva

Han menar att vi behöver gå tillbaka till vår sanna natur.

Den paradoxala försoningsprocessen

Inom gestalt talar vi om den paradoxala förändringsteorin – när man blir det man är, så sker förändring och växande, inte när man försöker bli eller vara något man inte är.

Här talar Ulrica Fritzson, präst och gestaltterapeut, om ”den paradoxala försoningsprocessen”. Förändringen, som ligger i att förövaren för ett brott tar sitt fulla ansvar för händelsen. Då kan förövaren försonas med sig själv och det den gjort.
Att inte längre förneka och fly från det man gjort, utan bli den man är, i detta ligger försoningen.

Kursvecka 1 år 4 – Trauma och forskning

Tacksam för Gestaltakademins terapeututbildning, mina medstudenter och vår fina pedagogiska lärare, Annalena Ståhl. Tacksam för resan till ett nytt yrke och det jag upplever längs resans gång. Magiskt.

En kursvecka kring temat trauma och PTSD är just avslutad. Allt det vi läst kring ämnet klickar ner i kroppen efter en upplevelserik vecka.

Jag förstår mer kring hur trauman uppstår och läker, hur man kan jobba med trauma i terapin. Vi har jobbat med våra egna sår, mött och blivit mötta i det allra sårbaraste. 

Vi har också fått oss en del till livs kring forskning i vad som gör en terapi ”framgångsrik”. Det är inte helt lätt att forska i psykoterapi. Jag kan, förutom att ta del av forskning, vara min egen forskare tillsammans med klienten och utforska vad som är viktigt för just den människan i mötet med mig. Vad leder till växande för just dig tillsammans med mig?