Att hitta hem

Resan till idag började en kall vinterdag 2012 då jag var på väg till min allra första gestaltterapi-session hos Jojo Oinonen. Jag hade kommit till vägs ände och stod mitt i en djup utmattningsdepression, hur ogärna jag än ville acceptera det. Vad gestaltterapi är hade jag ingen koll på alls.

Under de följande terapitimmarna sa Jojo ibland ”inom gestalt tänker vi så här”, när hon ville hjälpa mig få syn på mina behov, känslor, gränser, mitt beteende eller öka min förståelse för mig själv i kontakt med mig själv eller andra. Hennes ord och gestaltterapin gav mig känslan av att hitta hem.

Jag blev allt mer nyfiken och googlade ordet gestaltterapi . Jag letade vidare och hittade gestaltakademin.

Jag gick ett tag senare en grundkurs  i gestaltakademins regi parallellt med min egen terapi. En mycket bra kombination att utvecklas både enskilt och i grupp.

Grundkursen, som hölls av Viveka Klingenberg och Per Vestberg, var väldigt välplanerad och jag fick ut så mycket av den. Det går inte att beskriva det i ord. Trygga, fingertoppskänsliga och erfarna ledare mötte oss, en grupp som värnade om oss alla. Grundkursen är något jag verkligen kan rekommendera.

Jag anmälde mig så småningom till gestaltakademins fördjupade personliga utveckling som Lars Carlsson var pedagogisk ledare för. Också en mycket bra kurs med övningar som fick mig att alltmer förstå mig själv på djupet. Nånstans där vaknade tanken. ”Jag vill bli gestaltterapeut.”

Och här är jag nu. Gestaltterapeut under utbildning med Annalena Ståhl som pedagogisk ledare. Det är en process. En process som vindlar sig fram. Jag är så tacksam att jag är i den här processen. Här känner jag mig hemma hos mig själv.