Murar stänger ute. Gränser öppnar för liv.

Att bygga murar för att hålla andra på avstånd stänger ofta ute självaste det levande livet också.

Att hitta sina sunda gränser och våga stå för sitt ja och sitt nej banar väg för ett levande liv.

Tack!

Varmt tack till de modiga klienter jag mött under min utbildning i år. Det är en ynnest att gå vid din sida en liten bit på livets stig och sakta undanröja hinder för liv. Det går inte att klä i ord hur det känns. Det är stort!

Jag känner en varm tacksamhet till gestalt som helhet och att jag av en händelse råkade komma i kontakt med en gestaltterapeut för många år sen. För mig har det inneburit livsavgörande förändring och en väg framåt, när ingen väg fanns.

En innerlig bubblande tacksamhet känner jag för min utbildningsgrupp och vår pedagogiska ledare. Shit, vad vi är modiga allihopa! Och tänk vad vi alla blivit än mer av oss själva det här året. Wow!!! Det är en hisnande känsla.

Ja, Annalena Ståhl, du är en förebild och jag bär med mig ditt mod, dina värme, din energi och vibration. Ibland fattar jag inte att jag är med om detta, om dig och gruppen, på riktigt. Och. Det är på riktigt! Jag är med om detta på riktigt.

Jag känner en varm tacksamhet inför mig själv också, mitt mod att ständigt utmana mina rädsla och skam. Det är på riktigt att jag inte längre ”behöver bli till du”, utan jag älskar att bli till jag och att mejsla fram gestaltterapeuten i mig. Jag ser fram emot nästa läsår med de utmaningar jag bär med mig från utbildningen och handledningen.

Be whatever you are

Förvirring, trasighet, frustration, sorg…sådana känslor vi tenderar att springa ifrån, för de kan vara så jobbiga och smärtsamma. Gestalt talar så vackert om den paradoxala förändringsteorin – att när vi är med det som faktiskt är och känns, så sker förändring. När vi ”gillar läget”, accepterar – så här är mitt liv just nu, då finns förändringspotentialen där. Däremot sker ingen förändring när vi kämpar emot det som är, för att vi vill nåt annat, borde nåt annat, måste nåt annat. S.C Louri skriver så fint om det:

Be confused, it’s where you begin to learn new things.

Be broken, it’s where you begin to heal.

Be frustrated, it’s where you start to make more authentic decisions.

Be sad, because if we are brave enough we can hear our heart’s wisdom through it.

Be whatever you are right now. No more hiding. You are worthy, always.

S.C Lourie

Hur förhåller du dig till ditt ljus, din egen styrka och kraftfullhet? 

”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns ingenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra.”

Nelson Mandela,  ur installationstalet 1994