Kursvecka 1 år 4 – Trauma och forskning

Tacksam för Gestaltakademins terapeututbildning, mina medstudenter och vår fina pedagogiska lärare, Annalena Ståhl. Tacksam för resan till ett nytt yrke och det jag upplever längs resans gång. Magiskt.

En kursvecka kring temat trauma och PTSD är just avslutad. Allt det vi läst kring ämnet klickar ner i kroppen efter en upplevelserik vecka.

Jag förstår mer kring hur trauman uppstår och läker, hur man kan jobba med trauma i terapin. Vi har jobbat med våra egna sår, mött och blivit mötta i det allra sårbaraste. 

Vi har också fått oss en del till livs kring forskning i vad som gör en terapi ”framgångsrik”. Det är inte helt lätt att forska i psykoterapi. Jag kan, förutom att ta del av forskning, vara min egen forskare tillsammans med klienten och utforska vad som är viktigt för just den människan i mötet med mig. Vad leder till växande för just dig tillsammans med mig?

Be whatever you are

Förvirring, trasighet, frustration, sorg…sådana känslor vi tenderar att springa ifrån, för de kan vara så jobbiga och smärtsamma. Gestalt talar så vackert om den paradoxala förändringsteorin – att när vi är med det som faktiskt är och känns, så sker förändring. När vi ”gillar läget”, accepterar – så här är mitt liv just nu, då finns förändringspotentialen där. Däremot sker ingen förändring när vi kämpar emot det som är, för att vi vill nåt annat, borde nåt annat, måste nåt annat. S.C Louri skriver så fint om det:

Be confused, it’s where you begin to learn new things.

Be broken, it’s where you begin to heal.

Be frustrated, it’s where you start to make more authentic decisions.

Be sad, because if we are brave enough we can hear our heart’s wisdom through it.

Be whatever you are right now. No more hiding. You are worthy, always.

S.C Lourie

Att hitta hem

Resan till idag började en kall vinterdag 2012 då jag var på väg till min allra första gestaltterapi-session hos Jojo Oinonen. Jag hade kommit till vägs ände och stod mitt i en djup utmattningsdepression, hur ogärna jag än ville acceptera det. Vad gestaltterapi är hade jag ingen koll på alls.

Under de följande terapitimmarna sa Jojo ibland ”inom gestalt tänker vi så här”, när hon ville hjälpa mig få syn på mina behov, känslor, gränser, mitt beteende eller öka min förståelse för mig själv i kontakt med mig själv eller andra. Hennes ord och gestaltterapin gav mig känslan av att hitta hem.

Jag blev allt mer nyfiken och googlade ordet gestaltterapi . Jag letade vidare och hittade gestaltakademin.

Jag gick ett tag senare en grundkurs  i gestaltakademins regi parallellt med min egen terapi. En mycket bra kombination att utvecklas både enskilt och i grupp.

Grundkursen, som hölls av Viveka Klingenberg och Per Vestberg, var väldigt välplanerad och jag fick ut så mycket av den. Det går inte att beskriva det i ord. Trygga, fingertoppskänsliga och erfarna ledare mötte oss, en grupp som värnade om oss alla. Grundkursen är något jag verkligen kan rekommendera.

Jag anmälde mig så småningom till gestaltakademins fördjupade personliga utveckling som Lars Carlsson var pedagogisk ledare för. Också en mycket bra kurs med övningar som fick mig att alltmer förstå mig själv på djupet. Nånstans där vaknade tanken. ”Jag vill bli gestaltterapeut.”

Och här är jag nu. Gestaltterapeut under utbildning med Annalena Ståhl som pedagogisk ledare. Det är en process. En process som vindlar sig fram. Jag är så tacksam att jag är i den här processen. Här känner jag mig hemma hos mig själv.