Gestaltterapeut för enande i Syrien

Här delar Annalena Ståhl, vår pedagogiska ledare på terapeututbildningen, om sitt arbete för ett enande i Syrien.

Väldigt spännande och intressant hur man kan använda terapeuten för att skapa möjlighet för människor att mötas och börja göra svåra ämnen pratbara. Mycket mod i denna kvinna.

Kursvecka 1 år 4 – Trauma och forskning

Tacksam för Gestaltakademins terapeututbildning, mina medstudenter och vår fina pedagogiska lärare, Annalena Ståhl. Tacksam för resan till ett nytt yrke och det jag upplever längs resans gång. Magiskt.

En kursvecka kring temat trauma och PTSD är just avslutad. Allt det vi läst kring ämnet klickar ner i kroppen efter en upplevelserik vecka.

Jag förstår mer kring hur trauman uppstår och läker, hur man kan jobba med trauma i terapin. Vi har jobbat med våra egna sår, mött och blivit mötta i det allra sårbaraste. 

Vi har också fått oss en del till livs kring forskning i vad som gör en terapi ”framgångsrik”. Det är inte helt lätt att forska i psykoterapi. Jag kan, förutom att ta del av forskning, vara min egen forskare tillsammans med klienten och utforska vad som är viktigt för just den människan i mötet med mig. Vad leder till växande för just dig tillsammans med mig?

Tack!

Varmt tack till de modiga klienter jag mött under min utbildning i år. Det är en ynnest att gå vid din sida en liten bit på livets stig och sakta undanröja hinder för liv. Det går inte att klä i ord hur det känns. Det är stort!

Jag känner en varm tacksamhet till gestalt som helhet och att jag av en händelse råkade komma i kontakt med en gestaltterapeut för många år sen. För mig har det inneburit livsavgörande förändring och en väg framåt, när ingen väg fanns.

En innerlig bubblande tacksamhet känner jag för min utbildningsgrupp och vår pedagogiska ledare. Shit, vad vi är modiga allihopa! Och tänk vad vi alla blivit än mer av oss själva det här året. Wow!!! Det är en hisnande känsla.

Ja, Annalena Ståhl, du är en förebild och jag bär med mig ditt mod, dina värme, din energi och vibration. Ibland fattar jag inte att jag är med om detta, om dig och gruppen, på riktigt. Och. Det är på riktigt! Jag är med om detta på riktigt.

Jag känner en varm tacksamhet inför mig själv också, mitt mod att ständigt utmana mina rädsla och skam. Det är på riktigt att jag inte längre ”behöver bli till du”, utan jag älskar att bli till jag och att mejsla fram gestaltterapeuten i mig. Jag ser fram emot nästa läsår med de utmaningar jag bär med mig från utbildningen och handledningen.

Att hitta hem

Resan till idag började en kall vinterdag 2012 då jag var på väg till min allra första gestaltterapi-session hos Jojo Oinonen. Jag hade kommit till vägs ände och stod mitt i en djup utmattningsdepression, hur ogärna jag än ville acceptera det. Vad gestaltterapi är hade jag ingen koll på alls.

Under de följande terapitimmarna sa Jojo ibland ”inom gestalt tänker vi så här”, när hon ville hjälpa mig få syn på mina behov, känslor, gränser, mitt beteende eller öka min förståelse för mig själv i kontakt med mig själv eller andra. Hennes ord och gestaltterapin gav mig känslan av att hitta hem.

Jag blev allt mer nyfiken och googlade ordet gestaltterapi . Jag letade vidare och hittade gestaltakademin.

Jag gick ett tag senare en grundkurs  i gestaltakademins regi parallellt med min egen terapi. En mycket bra kombination att utvecklas både enskilt och i grupp.

Grundkursen, som hölls av Viveka Klingenberg och Per Vestberg, var väldigt välplanerad och jag fick ut så mycket av den. Det går inte att beskriva det i ord. Trygga, fingertoppskänsliga och erfarna ledare mötte oss, en grupp som värnade om oss alla. Grundkursen är något jag verkligen kan rekommendera.

Jag anmälde mig så småningom till gestaltakademins fördjupade personliga utveckling som Lars Carlsson var pedagogisk ledare för. Också en mycket bra kurs med övningar som fick mig att alltmer förstå mig själv på djupet. Nånstans där vaknade tanken. ”Jag vill bli gestaltterapeut.”

Och här är jag nu. Gestaltterapeut under utbildning med Annalena Ståhl som pedagogisk ledare. Det är en process. En process som vindlar sig fram. Jag är så tacksam att jag är i den här processen. Här känner jag mig hemma hos mig själv.

Att göra mig synlig

Temperaturen är runt 30 grader den här dagen i juni och jag sitter under markisen till mitt lilla hus i Nykvarn. Både njuter av värmen och klagar över den.

Känner mig förundrad. Förundrad över den plats jag står på i livet. Det som började som personlig utveckling för fem-sex  år sedan har övergått till en terapeututbildning. En utbildning som känns rätt och naturlig.

Nu har jag precis börjat leta mig fram kring hur jag ska göra mig synlig. Synlig, inte bara som människa, utan även som gestaltterapeut under utbildning. Jag börjar här, med detta verktyg hos WordPress. Sen får vi se vart det tar vägen.

Evaluering

En ovanligt varm vårvecka i maj avslutade vi årets utbildning med evaluering. Jag var både taggad och pirrig inför utmaningen, att bli bedömd, att godkännas eller inte godkännas vara redo att ta emot klienter.

”Det är något du verkligen behöver jobba med framöver…” sa Annalena, vår pedagogiska ledare till mig, när det äntligen var dags att få höra bedömningen och såg allvarlig ut.

”…klienter!”

Jag svarade med en flämtning och ett små-nervöst skratt. Overkligt. Verkligt. Berusad av glädje. Årets slit gav mig en vacker belöning. Jag får fortsätta den roligaste, mest utmanande och utvecklande utbildning jag gjort och jag får börja ta emot klienter efter första kursveckan i år 3. Att bara få ge tillbaka aldrig så lite som det jag har fått under min egen terapi…

Jag är så taggad nu, att sakta ta de första stegen, som gestaltterapeut. Bakom mig har jag några väldigt skarpa gestaltterapeuter med lång erfarenhet. Det känns tryggt, för mig och för den som blir min klient.