Välkommen år 2020

Imorse inleddes mitt yrkesår 2020 med ett för mig magiskt möte med en klient. Just det där, att vi har våra svar inom oss, men de kan vara svåra att få syn på. Vi står liksom så nära oss själv, så ibland behöver vi se oss genom och tillsammans med någon annans ögon. ”Vi blir till i relation.” Ibland behöver vi någon, som hör, ser och tar på allvar. Någon som knuffar på, när det behövs. Någon som håller kvar, när det behövs. Någon som håller tillbaka lite, när det behövs.

Morgonens möte visade så tydligt hur klienten har sina svar inom sig. Svaren kommer ut i rummet, till en början otydliga för klienten. Under timmens gång klarnar bilden, som målas upp, i dialog, möte, bekräftelse. Jag är djupt berörd. 

Jag ser fram emot de möten året kommer innebära 🙏🌹Det är en ynnest att ha förmånen att utveckla mina förmågor inom det här yrket. 

I mars, tidigast, finns det utrymme för ytterligare en till två klienter.

Kursvecka 1 år 4 – Trauma och forskning

Tacksam för Gestaltakademins terapeututbildning, mina medstudenter och vår fina pedagogiska lärare, Annalena Ståhl. Tacksam för resan till ett nytt yrke och det jag upplever längs resans gång. Magiskt.

En kursvecka kring temat trauma och PTSD är just avslutad. Allt det vi läst kring ämnet klickar ner i kroppen efter en upplevelserik vecka.

Jag förstår mer kring hur trauman uppstår och läker, hur man kan jobba med trauma i terapin. Vi har jobbat med våra egna sår, mött och blivit mötta i det allra sårbaraste. 

Vi har också fått oss en del till livs kring forskning i vad som gör en terapi ”framgångsrik”. Det är inte helt lätt att forska i psykoterapi. Jag kan, förutom att ta del av forskning, vara min egen forskare tillsammans med klienten och utforska vad som är viktigt för just den människan i mötet med mig. Vad leder till växande för just dig tillsammans med mig?

Tack!

Varmt tack till de modiga klienter jag mött under min utbildning i år. Det är en ynnest att gå vid din sida en liten bit på livets stig och sakta undanröja hinder för liv. Det går inte att klä i ord hur det känns. Det är stort!

Jag känner en varm tacksamhet till gestalt som helhet och att jag av en händelse råkade komma i kontakt med en gestaltterapeut för många år sen. För mig har det inneburit livsavgörande förändring och en väg framåt, när ingen väg fanns.

En innerlig bubblande tacksamhet känner jag för min utbildningsgrupp och vår pedagogiska ledare. Shit, vad vi är modiga allihopa! Och tänk vad vi alla blivit än mer av oss själva det här året. Wow!!! Det är en hisnande känsla.

Ja, Annalena Ståhl, du är en förebild och jag bär med mig ditt mod, dina värme, din energi och vibration. Ibland fattar jag inte att jag är med om detta, om dig och gruppen, på riktigt. Och. Det är på riktigt! Jag är med om detta på riktigt.

Jag känner en varm tacksamhet inför mig själv också, mitt mod att ständigt utmana mina rädsla och skam. Det är på riktigt att jag inte längre ”behöver bli till du”, utan jag älskar att bli till jag och att mejsla fram gestaltterapeuten i mig. Jag ser fram emot nästa läsår med de utmaningar jag bär med mig från utbildningen och handledningen.

Den omätbara människan av Rollo May

Inför nästa kursvecka läser vi bland annat den här fina lilla boken. Rollo May talar för en existentiell psykoterapi som utgår från ett förbehållslöst möte mellan verkliga och medkännande människor. Han skriver om att terapeuten behöver lyssna till och stödja varje persons eget sökande efter mening med sitt liv.

Som jag antyder med mitt förra inlägg – och texten av Nelson Mandela, vilken handlar om vår rädsla för att vi är mer kraftfulla än vi förstår – skriver May om att människan med ångest kan vara rädd för sina egna resurser och möjligheter och terapeutens uppgift att hjälpa människan att upptäcka sina möjligheter, acceptera sina begränsningar och bli mera sig själv. För mig personligen har just bland annat detta, att blir mer av mig själv, att våga visa mig som den jag är med en stadig inre trygghet, varit avgörande i terapin och i synnerhet i mitt liv.

Boken ger mig en aha-upplevelse kring hur jag tänkte medan jag fortfarande arbetade som lärare. May beskriver hur vi kan få fakta om en människa presenterade för oss, men först när vi möter den levande personen uppfattar vi något ”om den andra personens vara på en annan nivå än vår kännedom om vissa uppgifter om honom” Andra lärare kan berätta om en för mig okänd elev och när jag sen möter den eleven sker mötet på en annan nivå än min kännedom om vissa uppgifter om eleven. Jag minns när jag vid ett tillfälle skulle ta över en klass och jag satt på en överlämning av information från tidigare läraren. Jag tänkte ”i den här klassen går det en hel hop monster”, för barnen beskrevs utifrån det de visade utåt. När jag något senare stod framför klassen och mötte dem alla i levande livet andades jag ut med tanken ”Nämen?! Det här är ju helt vanliga barn!” Vissa elever hade bekymmer som det var bra för mig att känna till, informationen och fakta som gavs var bra för mig att få. Men att möta den levande eleven och lära känna varann, för att tillsammans skapa trygghet till en grund att lära på – det var det som levandegjorde och skapade autentiska möten.

Kanske var det just detta som gjorde att föräldrar kände sig trygga med mig? Att jag månade om mötet med eleven, letade efter den enskilde elevens intresse och nyfikenhet för att bygga inlärning utifrån. Att jag var intresserad av elevens tankar och inre drivkraft. Att jag alltid satte trygghet som första prioritet.

På youtube finns en hel del filmer med och om Rollo May. Här är en av dem där även vår tidigare stadsminister medverkar. Filmen har några år på nacken, men jag tycker den är fin ändå.

Att göra mig synlig

Temperaturen är runt 30 grader den här dagen i juni och jag sitter under markisen till mitt lilla hus i Nykvarn. Både njuter av värmen och klagar över den.

Känner mig förundrad. Förundrad över den plats jag står på i livet. Det som började som personlig utveckling för fem-sex  år sedan har övergått till en terapeututbildning. En utbildning som känns rätt och naturlig.

Nu har jag precis börjat leta mig fram kring hur jag ska göra mig synlig. Synlig, inte bara som människa, utan även som gestaltterapeut under utbildning. Jag börjar här, med detta verktyg hos WordPress. Sen får vi se vart det tar vägen.

Evaluering

En ovanligt varm vårvecka i maj avslutade vi årets utbildning med evaluering. Jag var både taggad och pirrig inför utmaningen, att bli bedömd, att godkännas eller inte godkännas vara redo att ta emot klienter.

”Det är något du verkligen behöver jobba med framöver…” sa Annalena, vår pedagogiska ledare till mig, när det äntligen var dags att få höra bedömningen och såg allvarlig ut.

”…klienter!”

Jag svarade med en flämtning och ett små-nervöst skratt. Overkligt. Verkligt. Berusad av glädje. Årets slit gav mig en vacker belöning. Jag får fortsätta den roligaste, mest utmanande och utvecklande utbildning jag gjort och jag får börja ta emot klienter efter första kursveckan i år 3. Att bara få ge tillbaka aldrig så lite som det jag har fått under min egen terapi…

Jag är så taggad nu, att sakta ta de första stegen, som gestaltterapeut. Bakom mig har jag några väldigt skarpa gestaltterapeuter med lång erfarenhet. Det känns tryggt, för mig och för den som blir min klient.