Den omätbara människan av Rollo May

Inför nästa kursvecka läser vi bland annat den här fina lilla boken. Rollo May talar för en existentiell psykoterapi som utgår från ett förbehållslöst möte mellan verkliga och medkännande människor. Han skriver om att terapeuten behöver lyssna till och stödja varje persons eget sökande efter mening med sitt liv.

Som jag antyder med mitt förra inlägg – och texten av Nelson Mandela, vilken handlar om vår rädsla för att vi är mer kraftfulla än vi förstår – skriver May om att människan med ångest kan vara rädd för sina egna resurser och möjligheter och terapeutens uppgift att hjälpa människan att upptäcka sina möjligheter, acceptera sina begränsningar och bli mera sig själv. För mig personligen har just bland annat detta, att blir mer av mig själv, att våga visa mig som den jag är med en stadig inre trygghet, varit avgörande i terapin och i synnerhet i mitt liv.

Boken ger mig en aha-upplevelse kring hur jag tänkte medan jag fortfarande arbetade som lärare. May beskriver hur vi kan få fakta om en människa presenterade för oss, men först när vi möter den levande personen uppfattar vi något ”om den andra personens vara på en annan nivå än vår kännedom om vissa uppgifter om honom” Andra lärare kan berätta om en för mig okänd elev och när jag sen möter den eleven sker mötet på en annan nivå än min kännedom om vissa uppgifter om eleven. Jag minns när jag vid ett tillfälle skulle ta över en klass och jag satt på en överlämning av information från tidigare läraren. Jag tänkte ”i den här klassen går det en hel hop monster”, för barnen beskrevs utifrån det de visade utåt. När jag något senare stod framför klassen och mötte dem alla i levande livet andades jag ut med tanken ”Nämen?! Det här är ju helt vanliga barn!” Vissa elever hade bekymmer som det var bra för mig att känna till, informationen och fakta som gavs var bra för mig att få. Men att möta den levande eleven och lära känna varann, för att tillsammans skapa trygghet till en grund att lära på – det var det som levandegjorde och skapade autentiska möten.

Kanske var det just detta som gjorde att föräldrar kände sig trygga med mig? Att jag månade om mötet med eleven, letade efter den enskilde elevens intresse och nyfikenhet för att bygga inlärning utifrån. Att jag var intresserad av elevens tankar och inre drivkraft. Att jag alltid satte trygghet som första prioritet.

På youtube finns en hel del filmer med och om Rollo May. Här är en av dem där även vår tidigare stadsminister medverkar. Filmen har några år på nacken, men jag tycker den är fin ändå.

Hur förhåller du dig till ditt ljus, din egen styrka och kraftfullhet? 

”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns ingenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra.”

Nelson Mandela,  ur installationstalet 1994